Motsatser dras möjligen till varandra i kärlek. Men i fråga om hur politiska sympatier påverkar vår syn på andra människor tycks trenden tydlig: vi blir allt mer polariserade.
Sverige är mitt uppe i en valrörelse. Då delar vi upp oss i läger och reser höga, ogenomträngliga murar runt våra åsiktsskillnader. Det vi tycker på vår sida muren är rätt. Det ni tycker på er sida är fel. Undantagslöst.
Så långt den ideologiska polariseringen, det vill säga avståndet i åsikter mellan de politiska partierna och mellan deras väljare. Men när det larmas om att splittringen i samhället ökar, är det snarast affektiv polarisering som avses.
Då handlar det inte om att hysa agg mot en viss sorts politik. Affektiv polarisering utgår från känslor – hur illa man tycker om motståndarna, hur starkt man känner för den egna gruppen.
Ordet polarisering används allt oftare i det offentliga samtalet. Många svenskar upplever också att landet blivit mer splittrat, till exempel i frågor som rör rättssäkerhet, mångkultur och skillnaderna mellan stad och land. Men ökar splittringen?
Forskningen ger ingen entydig bild. Mycket pekar dock på att den affektiva polariseringen ökar, både i Sverige och många andra länder. Hur påverkar det oss som medborgare? Vilka effekter kan det ha på demokratin? Och hur ska vi klara att bygga en gemensam framtid om vi går omkring och misstror varandra?
För att ge en bild av affektiv polarisering kommer forskaren Alexander Ryan till Åsadalen. Sedan han tog sin doktorsexamen i statsvetenskap med en avhandling om affektiv politisk polarisering, har mycket av hans forskning fokuserat på ämnet.
Fram till nyligen hade Ryan en postdoktortjänst vid Lunds universitet. Där har han arbetat i ett projekt som studerar hur affektiv polarisering påverkade människors attityder och beteenden till covid-19-prevention.
I anslutning till föreläsningen arrangeras ett panelsamtal på temat Polarisering. I panelen ingår förutom Ryan inbjudna personer från civilsamhället och kultursektorn. Läs mer här.
